
Blåsvarta Baksmällans Tommy Tornberg skriver om Kim Bergstrand, Calle Nyström, petningar och en orolig trupp.
Solen stod högt på himlen och björktrastarna jagade varandra i snåren i Svartbäcken, Uppsala, Sverige. Carl Nyström, Sirius lagkapten står mitt emot mig på Gamla Uppsalagatan och berättar att han inte kommer att starta mot Hammarby.
– Jag vet inte varför. Jag tycker jag gjorde en bra match senast. Men det är ju som det är. Det är synd att det är den här matchen som man gått och väntat på som man inte får spela.
Det var lätt att se besvikelsen hos den ståtlige mittbacken. Det var nästan som att hela Svartbäcken tystnade för en stund. Björktrastarna håll upp sitt kivande. I Stiernhielmsparken såg de lekande barnen dystert ned i gräset och i mitt bröst formades en klump. Den klumpen skulle göra sig påmind när matchen var över, sittplatspubliken gått hem och Carl Nyström stod ensam kvar på mittplanen och tog in arenan och kvällen. Men vi börjar inte där, utan vid diskussionerna innan matchen.
Som bläck i ett glas med vatten spred sig informationen hos supportrarna om att ledarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf tappat fattningen i sitt ledarskap. Vart uppgiften kom ifrån var det ingen som visste och de som visste ville inte röja sin källa. Klart stod nu att spelarna inte fick tillräcklig information om laguttagningar och petningar. För egen del letade tanken sig tillbaka till Gamla Uppsalagatan och en oförstående lagkapten. Det verkade som att det låg något i ryktet.
När Bergstrand och Lagerlöf kom till klubben ansåg jag dem bägge vara ”players managers”, alltså tränare med armen runt spelarnas axlar snarare än fötterna i klubbledningens kontor. När gruppen sedan svetsades samman verkade det uppenbart att så var fallet. På sociala medier syntes leende spelare och sammanhållningen var exemplarisk. Sirius vann. Men viktagast var att Sirius inte förlorade. Inte en ända gång under förra säsongen. Det måste ha varit en intressant situation att vara i för Bergstrand och ”Tolle”. Sirius flög sakta under radarn ända till Ullevi. Där kunde inte Bergstrand hålla inne stoltheten över sin bedrift längre utan slängde iväg en krokig vänster och hävdade att allsvenska lag är primitiva till spelstilen. Med det uttalandet försvann det gulliga och trevliga Sirius. Alla leenden på instagram hade nu en gnutta självgodhet i sig. Nu skulle Sirius vara tvungna att prestera. Med en vinst mot IFK Göteborg i ryggen såg det inte ut att bli några större problem.
Två vinster på hemmaplan den här säsongen är en dålig prestation. Leenden har sakta försvunnit och ersatts av en förundran över vad som är fel. Varför förlorar vi så ofta om vi har ett så bra och sammansvetsat lag? Svaret är enkelt: Sirius är inte ett sammansvetsat lag längre. När ett lag förlorar brukar åsikterna om laguttagningar och taktik smattra som hagel i backen. Supportrarna må ha skiftande analyser i det stora hela men en sak delar de: Carl Nyström är första namnet på pappret. Carl Nyström är kapten i IK Sirius.
Matchen då? Hammarby och Sirius är två jämnstarka lag. Statistiskt sett faller Sirius ihop i andra halvlek. Statistiken fick rätt och Hammarby vinner med 4 – 1 efter 0 – 0 i halvtid. Vem lägger armen om Kim Bergstrand nu?
/Tommy Tornberg